Lek i vågor i hård vind

Efter att jag suttit hela dagen och läst slut boken så bestämde jag mig för att ta en svängom på havet. Jag riggade upp 6:an, satte brädan på fötterna och åkte ut i den hårda vinden. Högvattnet gjorde att strandlinjen stigit och vattnet var ganska choppigt, så att det varma vattnet skvätte upp på benen. Men jag styrde ut till mitt favoritställe, där vågorna är lite större och bildar stora platta ytor mellan vågorna. Precis där gjorde jag dagens första hopp. Jag lät draken dra mig uppåt i luften och jag kände kroppen slappna av och bara njuta. Det kändes som om jag släppte av mig spänningarna från när jag suttit så länge och läst. Landningen var mjuk med böjda knän några meter längre framåt.

En liten stund senare såg jag Jonathan också komma ut. Jag följde upp och åkte strax bakom honom, och när jag såg honom ladda för ett hopp gjorde jag samma sak. På exakt samma gång flög vi båda upp i luften, han aningen högre än mig, och vi tittade på varandra i luften och flinade. Våra drakar svängde först till höger, och sen styrde vi ner drakarna igen på samma gång till vänster innan vi åkte vidare.

Jag åkte en stund för mig själv och testade bland annat på F16 (backroll plus kiteloop), men nästan varje gång kom jag inte runt i snurren helt utan krashade hårt på min vänstra höft. Även om vattnet är mjukt kan landningen efter en kiteloop göra ont när man har en så stor kraft framåt. Testade några gånger till, men konstaterade att det var för hård vind, och jag var trött på allt bodydraggande efter brädan.

Jag såg att Jonathan hade styrt ut mot revet och vågorna, så jag åkte också ditåt. Efter två medellånga kryssningsåk var jag framme och sökte mig ut bland vågorna. Vågorna blev större ju längre ut jag åkte, och utsikten därifrån var helt fantastisk. Det turkosa vattnet som speglade solen och vågorna som rullade in i jämna linjer och bröt fram sitt vita skum, våg efter våg. Vågorna var inte speciellt stora, men här och där var de ändå manshöga. När jag kollade tillbaka där jag kom ifrån såg jag massor av färgglada drakar, vissa närmare, andra längre borta. Jag hade bara min twintip-bräda, men redan första större vågen jag mötte på väg ut  satsade jag på, och fick några svängar på den innan den bröt bakom mig. Under nästa våg dök min korta bräda in under vågen och jag stupade framåt i vattnet och fick hela den stora vågen över mig. Men med drakens hjälp kom jag snabbt på fötter igen och lät ännu nästa våg skölja över mig innan jag gnuggade ögonen fria från saltvattnet och fortsatte.

När man åker i vågor gäller det att tajma rätt. Man blir tvungen att lära sig läsa vågorna, se hur de bryter och försöka undvika att krocka in i någon våg-vägg på väg ut. Ibland måste man poppa över det vita skummet från vågorna. Att söka luckor mellan vågens brytningar hjälper att ta dig igenom vågen. Man tittar var vågorna bryter, åker dit och försöker tajma sig på rätt ställe innan nästa våg bryter, och följer med vågen i medvind så länge vågen är åkbar.

Fram och tillbaka åkte vi, jag och Jonathan, längs det långa revet. Vattnet var kristallklart och revet syntes väl, speciellt mellan vågorna då vattnet var grundare. På vissa ställen var vågorna ljusbeiga istället för turkosa, och skvallrade om att det var farligt grunt och sanden drogs upp i vågorna. Lite längre ut var det bättre att åka så man inte behövde akta sig för att slå sig vid fall. Två andra kitesurfare med riktiga vågbräden var också ute i vågorna och lekte. Vi kryssade fram och tillbaka och fångade så många vågor vi bara hann, tills benen var trötta och vi åkte avslappnat i medvind tillbaka till kitecentret, nöjda och glada.