Kiteäventyr på Union Beach

Som vi hade planerat tog vi en downvindare till Union beach idag, jag och Jonathan. Efter 20 minuter åkning med nästan hela tiden vänster fot framåt och framlåret som började klaga kom vi fram till den härliga kitespoten. Union beach är bredare än Bulabog, ca 4 kilometer lång, och har också en plattare yta, perfekt för freestyle-åkning. Men det bästa av allt med Union är att du inte behöver trängas, för här är ofta endast ett fåtal åkare ute på samma gång, så du har hur mycket utrymme som helst.

Vinden var lite dålig, så jag vilade lite och åt grillad kyckling och ris tillsammans med våra svenska vänner. Jonathan åkte en stund och jag fotade lite.

Sen ökade vinden igen, och jag tänkte ge mig ut, men då märker jag plötsligt att min kära ½-år gamla Brunotti-bräda och min Mystic-sele är borta, som jag lämnat på stranden obevakade innan vi åt. Jag letar en stund, men kommer fram till att någon nog stulit sakerna, för de finns ingenstans. Rasistiska jag tänker ju att de fattiga barnen snott sakerna och tänker sälja dem… Någon kommmenterar dock att en kiteskola varit på plats och kanske tagit med sig grejerna av misstag. Ledsen och arg packar jag ihop min kite, och vi åker tricykel + färja + tricykel tillbaka till vår ö Boracay.

Jag och Jonathan för sakerna till vårt kitecenter och börjar sedan letandet, med att gå åt varsitt håll på Bulabog och fråga på alla 100 olika kitecenter om de sett till mina saker. Och sist och slutligen, efter att jag redan gett upp hoppet, får vi reda på att grejerna tagits med av misstag av en kiteskola som hade bråttom hem, och nu har jag fått tillbaka dem igen. Så slutet gott – allting gott! Jag missade bara lite åkning och var orolig i onödan. Men jag lärt mig en läxa om att inte ha fördomar mot fattiga, vilket också passligt nog råkade vara ett bibelcitat i tricykeln på väg hem: Better to have little and be right, than to have a lot and be wrong.